Redan rubriken anger att det också för en bokhandlare finns andra värden på böcker än bara det ekonomiska. Jag kommer här att ge några personliga tankar om värdesättning av gamla böcker. De baserar sig främst på mina erfarenheter från 11 år i antikvariatsbranschen i Vasa. Mina åsikter skiljer sig säkert en del från mina kollegers i Helsingfors eller Stockholm, London eller Rovaniemi.

Böckerna har många olika värden: ett kulturhistoriskt och bokhistoriskt värde Ett bra exempel på kulturhistoriskt värdefulla böcker är de som finns i Vasa svenska lyceums gamla skolbibliotek, som i sommar fått ett nytt hem i Tritonia, Vasas gemensamma vetenskapliga bibliotek. Dessa böcker har också ett stort lokalhistoriskt värde. I biblioteket finns donationsböcker som ägts av prominenta Vasabor under gångna tider. Där finns unika avhandlingar från 1600-talet, vackra pergamentband från 1500-talet osv. Alla dessa böcker är bevis på Vasas betydelse som kulturstad på slutet av 1700-talet och början av 1800-talet.

I Animadversiones de libris raris, Anmärkningar om sällsynta böcker utgiven 1791 vid Åbo Akademi talar Petrus Alopaeus om graden av sällsynthet som absolut eller relati v. Den förra gäller alltid, den senare är bunden till vissa tider och platser. Denna indelning går bra att tillämpa också idag t.ex. på lyceibibliotekets böcker:

- ett emotionellt eller ett s.k. affektionsvärde, t.ex. en gammal familjebibel eller annan släktklenod, en svettig och tummad pojkbok, en tuggad och målad men ack så älskad bilderbok, en kär gåva, en bok från en författarvän med dedikation osv.

- ett informationsvärde i form av gamla fackböcker med information om läkeväxter, blandning av gamla målfärger, husbyggnadskonst osv., kunskap som fallit i glömska hos yngre generationer.

- och eventuellt också ett ekonomiskt värde , som kan bero på ovannämnda värden men också vara oberoende av dem.

Antikvarens yrke är fullt med överraskningar, lömska fallgropar och oväntade risker . Det sade redan grundaren av Nordiska Antikvariska Bokhandeln Eric Olsoni på 1950-talet och det stämmer ännu idag. Plötsligt kan en efterfrågad bok helt tappa läsarnas intresse. Det kan vara frågan om en av massmedia uppburen dagsländeroman eller en fackbok som föråldrats och kommit ut i ny reviderad upplaga. Speciellt kursböcker och datalitteratur är helt hopplöst antikvariskt material. Man har sagt att minst 50% av allt som trycks i våra dagar är efter några år närmast värdelöst. Det är m.a.o. stora risker man tar vid inköp av böcker. Hur plocka ut den andra hälften vars värde består eller t.o.m. höjs. Där kan jag med 11 års facit i hand och med ett delvis osålt lager från 30 år tillbaka (Lafkan firade som affär sitt 30-års jubileum i våras) bara konstatera att krasst ekonomiskt har vi lyckats mycket dåligt, men jag sörjer inte så mycket över detta eftersom det varit ett medvetet val. Jag vill nämligen fortfarande ha ett stort lager av alla möjliga udda böcker, som knappast finns på så många andra ställen. Det är enligt min mening ett av antikvariatets uppgift. Detta går mot alla marknadsekonomiska principer så inte undra på att min bokförare och revisor skakar på huvudena varje år då bokslutet görs upp. Det är ett mindre under att vi inte redan gått i konkurs så många hyllvärmare som vi har. Glädjen är desto större då en kund efter åratals letande hittar en bokhistoriskt och ekonomiskt helt värdelös bok i våra gömmor.

När det gäller böckernas skick är jag däremot mycket noga. Jag vill inte saluföra trasiga böcker. Ibland kommer det kunder till antikvariatet med böcker i det mest sorgliga skick, böcker som legat åratal på en fuktig vind eller i ett uthus. De påstår sig älska böcker så mycket att det inte kunnat slänga dem. Då undrar jag i mitt stilla sinne varför de haft dem på vinden eller i uthuset så länge att de blivit helt förstörda.

Jag tänkte lite kommentera det här med bibliotekens försäljning av gamla avskriva böcker. Det är väl i sin ordning om böckerna är snygga men de flesta som avskrivs är förutom plastade och stämplade också smutsiga och nötta.

Biblioteksböckerna är i många fall en bruksvara som gott och väl kan slängas då de tjänat sitt syfte.Det händer dessutom ganska ofta att folk kommer med dessa 5-marks böcker till anti-kvariatet och vill sälja dom, men där är det stopp. De har nog inget värde längre.

Vad betalar ni för gamla böcker? är en ofta förekommande fråga speciellt i telefon. Det är omöjligt att besvara en sådan fråga. Böckerna måste ses. Antikvariska böcker har inget riktpris eller allra minst ett kilopris .

Jag hörde nyligen om en kund i ett helsingforsiskt antikvariat som var förundrad över att priset på en och samma bok skilde sig med 5 mark mellan två antikvariat. Försäljaren kunde då upplysa om att skillnaden var förvånansvärt liten. Eftersom det inte finns riktpriser på antikvariska böcker är jag alltid lika förvånad när jag är på bokmässor och går på mina antikvariatsrundor och ser att prisnivån ändå är såpass enhetlig som den är. Visst skiljer sig priserna en del men det beror oftast inte på okunskap utan på att kundkretsen och tillgång och efterfrågan skiljer sig mellan olika antikvariat i samma stad och ännu mera mellan olika städer. Böcker som finns rikligt i Helsingfors eller Åbo kan vara en stor bristvara i Vasa och där tinga ett högre pris. Detta gäller t.ex. lokalhistorisk litteratur, konst-historia, filosofi, överhuvudtaget humanistisk litteratur.

Sällan hittar man numera hushållsmaskiner, klädesplagg eller nyutkomna böcker för exakt samma pris i olika affärer, tvärtom är prisskillnaden oftast större på nya varor. Man kan förenklat säga att den antikvariska boken kostar så mycket som någon är villig att betala för den.

Priset på en gammal bok styrs helt av efterfrågan och tillgång i nämnda ordning. Om det inte finns någon efterfrågan på en bok har den inte heller något ekonomiskt värde oberoende om tillgången är stor eller liten. Om tillgången är liten, beroende på en liten upplaga, att boken är gammal, från 1500-1700- talet, eller är ett eftertraktat samlarobjekt, kan priset bli så högt som en eller flera samlare är beredda att betala för den.

Böckernas antikvariska pris i Finland är sällan högt, trots att t.ex. den tidiga Fennica-litteraturen är sällsynt på den öppna markanden. Efterfrågan är antagligen så liten. Böcker kan därför sällan köpas i investerings-syfte till skillnad från tavlor och antikviteter. De flesta dyrare böcker rör sig kring några tusenlappar. En samlare gör inte boken eftersökt, men börjar 10-15 personer fråga efter den stiger också priset. Det finns en uppsjö priskataloger, auktionskataloger och enskilda antikvariatskataloger och numera hela lager på Internet att bläddra i (t.ex. de nordiska antikvariatföreningarnas gemensamma databas antikvariat.net) men man skall vara försiktig med att använda andras priser i sitt eget antikvariat. Katalogerna kan ge vissa tips om bokens värde.

Priskatalogerna kan användas som uppslagsverk för mycket annat än priser. Man kan kolla författare, olika upplagor, utgivningsår osv. Antikvariat Pokstaavi, som specialiserat sig på religiös litteratur har gett ut en katalog över nästan hela sitt lager på över 12.000 böcker, tidningar och småtryck. En riktig guldgruva eftersom dylik litteratur sällan finns i andra kataloger.

Sedan finns Vanhan kirjallisuuden hintaopas utg. av Suomen antikvaariset kirjakauppiaat, men den börjar bli föråldrad, Martti Pöyhönens Keräilylehtien och keräilykirjojen hintaopas och Kalevi Kuitunens trevliga Handbok för antikvarisk litteratur utg. av Hagelstams antikvariat. Den innehåller massor med nyt-tig information.

Det finns ytterligare priskataloger över serietidningar både finska och rikssvenska som vi an-vänder, mest för bibliografisk verifiering. Simo Sjöbloms, Suomenkielisen rikoskirjallisuuden ja sen reuna-alueiden bibliografia 1857-1989 är bra som uppslagsverk och anger prisklasser på böckerna. Trots noggrann prissättning händer det ibland att jag måste justera priset i någon riktning efter en tid, speciellt om boken är första gången till försäljning.

Andra gången vet man redan bättre. Kvalificerade gissningar i kombination med bokhistorisk och litteraturhistorisk kunskap och många års erfarenhet är bästa redskap vid prissättning. Kunder som vill sälja med "luettelohinta" katalogpriset för ögonen är ofta svåra att handla med. Deras förväntningar är mycket orealistiska, likaså de kunders som sett böcker erbjudas till försäljning på Keltainen pörssi till astronomiska summor. Det värsta jag hört om var någon som annonserade att han säljer första finska översättning av Jane Austins Stolthet och fördomar åt högst bjudande eller mot en be-gagnad bil. Jag undrar hur den bilen skall se ut då vi har boken till salu för ca. 50,-

Kunden måste kunna lita på antikvariatets prissättning . Man kan inte lura en kund, i så fall är han snabbt en föredetta kund.

Bokens värde bestäms till stor del av innehållet . Det ekonomiska värdet styrs av informationsvärdet. Det är viktigt för både läsaren och samlaren trots att många samlare knappast läst alla sina böcker.

Andra faktorer är bokbandets utseende, utgåvan, tidigare bokägare och eventuella illustratione r. Originalupplagan är i allmänhet mer efterfrågad och dyrare. Äldre verk t.o.m. 1700-talet har en liten men kunnig köpkrets. Våra första tryckalster i Finland från 1600-talets Åbo är eftersökta men kommer sällan på marknaden. Dessa har köpts och donerats till bibliotek och museer och rör sig inte längre. Bland nyutgivningen kan det vara svårt att plocka russinen ur kakan.

Första upplagorna brukar vara något dyrare speciellt debutböckerna förutsatt att författaren blivit känd. Små oansenliga trycksaker kan ofta betinga betydligt högre priser än en i läderband inbunden bok. Bokklubbsböcker som getts ut i för våra förhållanden jät-teupplagor är med några få undantag praktiskt taget värdelösa och ger bara lagringsproblem. Handböcker i de mest olika ämnen är eftersökta av samlare. Det kan handla om tobaksodling, biskötsel, träslöjd, flygplans-modeller, recept, visor m.m.

Eftersökta ämnen är släktforskning, etnologi, upptäcktsfärder och andra rese-skildringar, topografi, konstböcker, böcker om antikviteter och samlande, jakt och fiske, teosofi, filosofi osv. Äldre finsk skönlitteratur och deckare frågas också efter.

Vi säljer också mycket svenskspråkig litteratur. Eftersom vi är kända för att ha ett ganska bra lager både finlandssvensk och rikssvensk litteratur får vi förfrågningar från hela landet och från Sverige. Boken skall vara i så ursprungligt skick som möjligt.

Skyddsomslagen är viktiga att ha kvar. Folk syndar ofta och slänger skyddsomslagen när de sätter böckerna i hyllan. Man skall inte använda plast och tejp, allra minst kontaktplast och helst inte göra alltför mycket anteckning i boken. Här skiljer sig åsikterna bland samlare, endel samlare är mer känsliga än andra. Ägaranteckningar och exlibris höjer värdet, åtminstone det kulturhistoriska och emotionella. Man skall helst inte binda in en häftad bok annat än i undantagsfall om boken är trasig eller om man vill göra ett vackert praktband.

Varför handla med gamla böcker? Min uppgift är att ta hand om sådant som tidigare ägare och släktingar inte vill eller kan bevara. Jag har ett stort beställningskartotek på böcker som folk letar efter. Jag försöker efter bästa förmåga få tag på dem men det är inte alltid lätt. Många böcker tycks aldrig komma in medan andra kommer alltför ofta.

Också bibliotek brukar fråga efter äldre utgången lit-teratur och komplettera sina samlingar med flera ex-emplar. Vår uppgift är också att tillhandahålla böcker åt boksamlarna som är viktiga bokhistoriska forskare, t.ex. Marcus Brummer-Korvenkontio med sin barnbokssamling.

Den institutionella bokhistoriska forskningen är liten i vårt land men den är på kommande. På Helsingfors universitetsbibliotek förekommer flitig bokhistorisk forskning och publikationsverksamhet, likaså vid HU:s teologiska fakultet. Den nordiska idehistoriska konferensen i Helsingfors i våras hade bokhistoria som ett tema med bokhistoriker också från Finland. Svenska Litteratursällskapets föreläsningsserie i höst har också bokhistoria och samlande som tema.

Min uppgift är också att inspirera barn- och ungdomar till läsning , där ligger jag lägligt till mellan högstadiet och gymnasiet i centrum av stan. Trots att bageriet bredvid drar de flesta eleverna på raster och håltimmar slinker en och annan in också hos oss. En stor förändring har skett med barns och ungdomars läsvanor under mina år i branschen, åtminstone vad det gäller att köpa böcker och serietidningar. Det fanns ännu i början av 1990-talet mängder med ungdomar som dagligen kom in för att kolla vilka häftiga böcker och seriealbum vi fått in sen sist, nu är dom nästan alla borta. Jag misstänker att de sitter hemma vid datorn och spelar dataspel och surfar på Internet.

Vår bokliga skatt skall ändå på alla sätt bevaras så att den inte skingras i förändringens vindar. Jag försöker drar mitt strå till stacken.