Jag är intresserad av det efterkrigstida alkoholmissbruket bland regeringsmedlemmar samt riksdagmän i Finland? Finns det några undersökningar eller någon…

Frågan ställd
26.12.2011

Jag är intresserad av det efterkrigstida alkoholmissbruket bland regeringsmedlemmar samt riksdagmän i Finland? Finns det några undersökningar eller någon litteratur som tar upp detta?

Svar

Besvarad
28.12.2011
Sist uppdaterat
28.12.2011

Hej,och tack för din fråga.

Tyvärr har det i Finland inte gjorts någon undersökning om regeringsmedlemmars och riksdagsledamöters alkoholmissbruk. Detta vore en väldigt krävande och svår forskningsuppgift. Redan begreppet ”alkoholmissbruk” är svårt att definiera. Det har visserligen förekommit medieskandaler i vårt land som anknyter till missbruk av alkohol. Alkoholism som sjukdom är något som läkare måste diagnostisera och en sådan diagnos hör privatlivets skydd.

I den finska politiska historien har politikers alkoholanvändning dock tangerats i olika sammanhang:

I Finlands politiska historia har riksdagsledamöter förhållit sig till alkoholpolitik antingen liberalt eller konservativt. Före krigen framgick detta t.ex. i förhållandet till förbudslagen. Representanter för SFP och samlingspartiet understödde en liberal alkoholpolitik och var däremot för hävandet av förbudslagen, medan däremot SDP:s och agrarförbundets riksdagsmän motsatte sig slopandet av förbudslagen.

En absolut nykterhet var idealet inom både arbetarrörelsen och i kristliga kretsar. Även i dagens riksdag finns det mest absolutister inom den socialdemokratiska och den kristdemokratiska riksdagsgruppen.

Alkohol har trots detta kunnat vara ett problem för ministrar eller riksdagsledamöter i vilket parti som helst. I den finska politiska historien finns t.ex. följande skandaler som anknyter till missbruk av alkohol. Det bör dock beaktas att uppgifter om dessa skandaler ofta spridits av politiska motståndare. Skandalernas sanningshalt är därmed svår att uppskatta.

Urho Kekkonens namn t.o.m. sades härstamma från det gamla ordet ”viinakekko”. Kekkonen fick som studerande ett bötesstraff efter att ha slagits berusad. År 1955 uppstod en skandal då man påstod att Kekkonen svårt berusad skulle ha slagits med avdelningschef Tauno Jalanni på hotell Kämp. Kekkonen var då statsminister.

Väinö Leskinen hade alkoholproblem under hela sin karriär som SDP:s ordförande, riksdagsledamot och minister. Då Leskinen var utrikesminister lämnade han president Kekkonen sin odaterade avskedsansökan. Därmed kunde presidenten vid behov fortskrida med avskedsansökan ifall Leskinen igen tog till flaskan. Leskinen hade i berusat tillstånd för sina nordiska kolleger avslöjat Finlands hemliga planer om bl.a. Tysklands politik.

Också Ahti Karjalainen hade alkoholproblem under hela sin karriär. Hans alkoholism förvärrades under 1970-talet, vilket även ledde till en brytning med president Kekkonen. Då Karjalainen åkte fast för rattfylleri år 1979 fick han Finlands högsta trafikböter. Karjalainen var då generaldirektör för Finlands bank. Då Karjalainen återvände från en semesterresa år 1982 var han på flygfältet så berusad att han inte kunde svara på journalisternas frågor om devalveringen. Följande år avsatte president Koivisto Karjalainen.

På 1970-talet krävde SMP:s riksdagsledamöter ofta att all alkoholservering borde förbjudas i riksdagen. T.ex. ledamot Juhani Kortesalmi påstod sig ha sett riksdagens vice talman ofta leda plenum berusad.

En dom för rattfylleri har inte ansetts förhindra en ministerutnämning. Tanja Karpela utnämndes till minister, trots att hon hade ett tidigare bötesstraff för rattfylleri från år 1993. Ett liknande fall inträffade då Heikki Haavisto utnämndes till utrikesminister, trots att han ett par år tidigare hade fått en dom för vållande av kroppsskada och flykt från olycksplats. I Haavistos fall spekulerades det om att rattfylleri var orsaken till att han flydde från olycksplatsen. Ibland har riksdagsledamöter också dragit egna slutsatser av sin dom. Sirpa Pietikäinen drog tillbaka sin kandidatur i riksdagsvalet efter att fått en villkorlig fängelsedom för rattfylleri år 2003.

Man bör komma ihåg att politiska beslutsfattares alkoholbruk är bundet till samhällets värden och normer. Alkoholbruk i samband med östpolitik var vanligt efter kriget, eftersom den sovjetiska diskussions- och möteskulturen förutsatte en viss mån av skålande.

Idag är förhandlingskulturen mer städad än tidigare, både i företagsvärlden och inom statliga institutioner. Under talman Niinistös tid i riksdagen gjorde man t.ex. ett beslut enligt vilket alkoholservering inte tillåts i riksdagens lokaler eller med riksdagens medel förutom vid vissa, på förhand bestämda festtillställningar. Under de senaste fem åren har jag inte en enda gång sett en riksdagsledamot dricka vin eller öl i riksdagens restaurang. Ännu på 1970-talet var detta vanligt.

4 röster
Fann du informationen nyttig?
 
Vill du lämna en ny fråga? Skicka din fråga här.

Kommentera svaret

Ei muotoiluja

  • Tillåtna HTML-taggar: <i> <b> <s>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.